Slagen

Det finns folk som förtrycker,

folk som knycker.

Lyckan du kände, den skrämde.

De förstörde de bra, du fick smällen en dag.

Du stannad kvar...

Slagen kom oftare, din själv känsla de kostade.
Du log som solen genom alla orden.
Fet, ful och äcklig, du ville bara vara smäcker.

Dagen han slog , hon dog.
Hon gick runt på jorden, gick rakt ut i skogen.
Stubbe hon satte sig på och sa nu får de vara nog!

Hon försökte fly men hon gick igenom dy.
Hon sjönk ner på soffan, försökte softa.
Han kom och slog slaget, han tog då ifrån henne jag:et.

Hon flydde från slagen den dagen.
Hon tog sig hem, berättade för alla dem.
Ingen ville höra, ingen vågade röra.

Hon kämpar än idag efter alla slag.
Hon kämpar med kännslan som fick henne att gränsla...